Leviosa

Livet leker, liket lever. Det sa Moa ibland, min älskade kompis i tonåren. Din gulliga mullet till hår, eller det stora svarta fågelboet, dina runda läppar som uttryckte ord så sällsamt dansande i emotionerna, i moll och i dur i en melodisk bokform. Jag dansade i emotionerna också, i poesin... Jag tänkte på gammeldags villor. På vindar med vindlande trappor. På gröna tapeter med löv och blad. På fynd som en stor samling kartor. På att teckna med en kompis i villervallor. Tecknade monster och förstoringsglas... Jag tänkte på sällsamma fåglar. Jag tänkte på skogspromenader. Gröngölingen och korpen, koltrasten och gladan. Jag tänkte på kyssar och töcken och på mugröna mossa och böcker. Om någon någon någonsin kunde börja svara.